Läste en artikel i Aftonbladet om f o b i e r. I Sverige är det 15% av oss som är rädda för någonting, visste ni det?
Själv kan jag erkänna att jag lider av flygfobi och det är ett av de vanligaste fobierna i världen och i ledningen kommer spindelfobin…

Jag är så rädd att flyga att jag inför en flygresa (tex. när vi skulle flyga till Warsawa i augusti) blir sjukt nervös, mår illa, springer på toa, får ångest och gråtattacker! När jag ska gå på planet får jag tankar som:
- Jag har fortfarande chansen att gå av och inget kommer hända mig…
- Tänk om det är just detta plan som kommer störta?
- Tänk om planet är trasigt och vi måste nödlanda.
- Hur reagerar jag om det skakar, och vi flyger in i turbulens?
Det är rent ut sagt skitjobbigt
Jag vet ju att det säkraste sättet att ta sig framåt är via flyg och risken är större att man råkar ut för en bilolycka. Men min hjärna vill säga något annat och det är det som är svårt att tänka bort!
Sist vi flög var det riktigt ruskväder och kulingvindar i Sverige när vi skulle landa skakade planet och inreddningen gungade, planet slungades åt sidan och man kände hur vindarna lyfte planet, det var fruktansvärt folk skrek till och höll i sig hårt i sätena och kvinnan bredvid mig gjorde ave maria tecken och jag blev ju jätte rädd. Ner kom vi och det var ju det positiva.
Älskar att resa det är det bästa som finns men det är skitjobbigt när resan närmar sig och då har jag svårt och se positivt med den. Jag har haft tankar på att söka hjälp för detta kanske gå en flygräddkurs på Arlanda?
vet inte om något någonsin kommer hjälpa mot min rädsla
Vad är du rädd för, har du fobi?
~Lyckligmamma~
Ja ni vet väl att jag ska bli fru nästa sommar? Det har väl inte gått helt förbi er?
Jag drömmer mig bort och jag är toklycklig och gubben likaså det kommer bli en dag vi aldrig glömmer och något som folk förhoppningsvis länge kommer prata om. jag vet att det tassas in och ut på bloggen men det vore skojjigt med ett litet avtryck oxå
Delar gärna med mig av våra planer och kanske inspirerar vi även andra som går i giftastankar? You never know!
Kika in på www.prinsessa2010.wordpress.com
~Lyckligmamma~
Vem tänker sig att bli uppraggad på ica en vardag bara så där?
Det var just det som hände mig idag. Jag har alltid varit en person som haft svårt och ta komplimanger från andra, oavsett kille eller tjej, någon man känner eller inte känner. Kanske för att man inte varit van vid det tidigare, och för att jag som yngre hade dåligt självförtroende. Men idag måste jag erkänna att jag blev väldigt smickrad och glad & det var inte alls så jobbigt att få dessa komplimanger
Idag när jag skulle hämta barnen på dagis och skola tänkte jag att jag f ö r s t tar en vända förbi Ica innan, så slipper jag släpa på två trötta ilskna älsklingar för att handla lite mjölk osv. då åker vi raka vägen hem istället. Sagt & gjort.
När jag kommer in i centrum möter jag folk i korridoren bla. en kille i 26-30 års åldern. För ett kort ögonblick får vi ögonkontakt och jag märker genast att han fann något hos mig som han fastnade för (jag fick den känslan) han gillade det han såg. Jag bryter blicken och fortsätter till Ica (jag hade inte sökt ögonkontakt). Känner på mig att någon följer efter och sneglar lite bakåt, och där i ögonvrån går h a n bakom mig en sådär 10 m ifrån. Jag ignorerar och fortsätter men märker att han också sedan går in på ica fortfarande bakom mig! Jag går bort till hyllan med ostar för jag behövde ju köpa en ost till frukost som var slut! Då försvann han ur siktet och jag tänkte att ja han skulle väl bara handla.
Plötsligt kommer han från andra hållet in på min ostavdelning där jag står med en ost i handen
Han säger:
- Ursäkta (lite tyst) och ursäkta igen (eftersom jag inte uppfattar honom).
Jag sneglar upp på killen och tänkte att det nog inte var med mig han pratade, men eftersom det bara var jag och han där så insåg jag att det måste ju vara mig han menade? Jag svarar honom hej tillbaka och han kontrar med;
- Du är otroligt söt!
Jag blir lite generad och utbrister ”tack vad snällt sagt av dig”.
Han frågar lite försynt hur gammal jag är? Min teori är att han kanske inte ville träffa en allt för ung tjej och alla tycker ju att jag ser yngre ut än vad jag är & ville väl försäkra sig om att jag hade åldern inne, och jag svarade;
- Jag är 28.
Han såg nöjd ut & frågar sedan om inte han skulle kunna få mitt nummer så vi kunde prata?
Jag ser på honom hur han lyser upp lite nervöst och hoppas på ett positivt svar, men jag svarar med att jag är upptagen och i n t e är ”ledig”!
Han utbrast:
-Åh nej vad synd, är du? Åh den kille som är med dig ska skatta sig lycklig. Du är så vacker! Verkligen…
Sedan önskar han mig en bra kväll och ett snällt accepterat hej då och gick…
Jag hör hur dessa ord ekar i mitt huvud och jag är chockad en aning, inget man förväntar sig stöta på så där?!
Tyckte lite synd om killen, han verkade så besviken, han var ju söt och snygg och verkade trevlig på utsidan, men
jag är ingen för honom. Jag är ju lycklig med min älskling!
Att få höra dessa ord från sin man är en sak och att få höra det av en annan är en annan sak orden betyder mycket att få höra men på olika sätt! Självförtroendet stärks ju naturligtvis lite även om jag inte har så dåligt självdförtroende men det är ju alltid kul och höra att man är fin. Och ja jag är fin och ännu finare på insidan. Hoppas killen finner någon som har det han söker efter.
Det var en kul upplevelse iaf.
Har ni varit med om något liknande?
~Lyckligmamma~










