Lyckligmamma

Den frågan ställer jag mig själv varje dag! När jag börjar känna mig starkare och bättre så dyker det upp något nytt
Det vi har fått gå igenom och går igenom än är totalt obeskrivligt! Lever i en bubbla fylld av glädje, ångest och oro om vartannat. Allt är en enda bergochdalbana!
Kanske ska svara på frågan ”hur mår vi”? Det är ju helt klart bättre utan alla slangar och sprutor, men vår älskade dotter är fortfarande inte pigg, och det tär på mig som mamma…jag mår psykiskt dåligt vissa dagar när hon inte är glad, pigg, äter dåligt och inte vill göra ett smack.
Hon klagar på magont än trots att vi i fredags fått besked på ultraljud och blodprover vid återbesöket hos doktor Jan Svensson. Hon är helt fri från varansamlingar i magen och allt såg bra ut till 100%. Proverna var bra och hon är nu friskförklarad! Skönt förvisso, men varför har hon ont i magen än? Det skrämmer mig och gör att jag har svårt att lita på läkarens 100% svar trots att jag borde efter den första missen de gjorde. Mitt förtroende för läkare är raserad!
Kan inte riktigt slappna av att hon faktiskt är återställd. Läkaren sa att det är helt normalt att hon kan ha ont i magen en tid framöver och vi måste leva som vanligt och ge henne tid att komma tillbaka till sitt vanliga jag!
Inte helt l ä t t!!!
Hon har tappat 1 kg i vikt och det syns tydligt, ryggrad, och revben tränger fram genom huden och benen är som pinnar *gråta* är helt förtvivlad fast jag borde vara glad att hon är bättre. Hon vill knappt äta och jag försöker så gott jag kan med maten men vill inte tvinga henne. Till slut blir det att jag trugar annars äter hon inte. Hjälp vad ska man göra??? Vill inte att hon ska tappa mer vikt!

Mår dåligt av allt och avskyr det läkaren gjort med vårt barn! Hur kunde han missa??

Igår fick hon feber 39.1 grad, då kommer nästa oro…
Varför får hon feber mitt upp i allt? Kan hon ha åkt på virus nu när hon avslutat sin antibiotika eller är det annat som spökar??
Idag har hon inte haft feber men hon är inte som hon var förr glad och sprallig…klart jag förstår att hon genomgått en stor operation och det kanske tar tid innan allt blir bra igen, men jag kan inte sluta oroas av allt…

Kanska har jag dåligt tålamod, men jag vill bara att gumman ska bli bra och vara som hon alltid annars är!

Får dåligt samvete när jag blir trött och irriterad av hennes gnäll om allt och alla. Känner mig som en dålig mamma.

 *suck*

Det har hänt så mycket detta är inte ens hälften av allt, men orkar inte skriva allt. Fråga gärna om ni undrar något, jag bitts inte

Behöver stöd och pepp!

Lite dystra bilder från den värsta tiden inget för känsliga…

                  Emilia slö och väldigt trött…

   Efter operation, ärr och svullen…

    Dropp ställning får hon medicin…

                     Lite piggare…

         Leker doktor med nallen…

       Lite besök från Babuschka och Pöm Fritz 
                       lättar upp stämningen…

                     Lite gladare för en stund. 

Tack Astrid Lindgren och sköterskorna på avd Q63 ni var helt fantastiska!!!

~Kram orolig trött och sliten mamma~

Är hemma en sväng från sjukhuset! Nu undrar säkert många vart jag tagit vägen???
Emilia hade inte en elak influensa som läkaren påstod första gången vi åkte in. Han gjorde en rejäl läkarmiss! Hon är nu opererad för akut blindtarmsinflammation! Den var riktigt illa däran, den hade spruckit och inflamerat hela buken Hon är något bättre men det kommer bli en lång tid framåt med sjukhusvistelse då hon får antibiotika dropp varje dag. Igår fick vi svar på varför hon har så ont i magen efter operationen. Jo en varböld lika stor som en pingisboll på insidan om magen. J…a läkare hur kunde han missa detta. Vi mår skit just nu har sovit 2 nätter totalt av 9, säkert tappat vikt av all stress och oro. När man tror att hon är på bättreingsvägen så kommer nästa problem.
Melvin mår dock bra bäst av oss alla tur att han är så liten och helt ovetandes om vad som händer och sker…
Vi vet inte när vi kommer hem…men det kommer bli hemsjukvård sen för detta kommer ta tid att läka.

Jag återkommer med en utförligare berättelse hur i helvete en sån här sak bara får hända ens barn! Mitt förtroende för läkare är ju helt klart skeptiskt. Den bästa läkaren är nog föräldern själv som känner sitt barn så väl.

Vi mår alltså inte så bra psykiskt just nu

Helt frisk kommer hon att bli men frågan är bara när? Stackars lilla gumman m ed alla smärtor, läkemedel och nålar hon får utstå! Ja det är bland det värsta vi varit och är med om…

Men jag hoppas inte att jag blir borta så länge från nätet.

Ta hand om er därute *love*

~Kram en mycket orolig mamma~

Jaha då har de riktiga bacillerna tagit fäste hemma hos oss! Emilia har insjuknat i någon h e m s k  influensa Hon har feber, kräkningar, och magkramper! Igår for vi in till Astrid Lindgrens barnakut i Solna. Hon hade så kraftiga magkramper som gjorde att hon inte kan stå eller gå. Jag som trodde att vi skulle få hjälp rätt snabbt- glöm det! Akuten är ett pesten näste! Det är inte humant att små barn ska behöva få vänta 8 timmar innan en läkare tar en titt på dem? Vad är det för land vi bor i? Man kan ju undra vad regeringen prioriterar och hur de tänker! Jag som trodde vi i Sverige hade en bra läkarvård, kanske andra fått bättre erafrenheter, men jag tycker detta är skit rent ut sagt
När vi väl fick hjälp klockan 20 i går kväll fick vi till svars att Emilia har influensa. Ja men det viste vi ju egentligen redan. Men dessa oerhörda smärtor i magen då? Ska dom inte kollas???? Eftersom det kommit knappt en matsked diaré när vi var på sjukhusets toalett så tyckte läkaren att det inte behövdes göra andra koller.
Ångrar så grymt mycket att vi accepterade det och återvände hem igår.
Inatt har det varit fruktansvärt! Hon har yrat pga. smärta, feber eller annat vet jag inte. Men vår dotter var in te riktigt som hon skulle (obehagligt) hon skrek typ varannan minut av smärta i buken. Inte ens alvedon hjälper!? Vad ska man göra? Vi har inte fått sova på två nätter bara vakat och givit henne dricka var femte minut precis som läkaren ordinerat oss göra…
Vi är helt slut!

Imorse tog jag kontakt med läkaren på vårt närsjukhus då situationen inte blivit bättre, de tyckte att om hon inte kissar själv eller bajsar bör åka in med henne igen till Astrid Lindgrens. Efter två alvedon suppar verkade det bli liiite bättre så vi har avvaktat lite för att se om det går åt det bättre hållet. Just nu är det lite lugnare, men hon har fortfarande ont i magen då och då det kommer så snabbt när det väl kommer…

Blir det inte en radikal förändring till kvällen åker vi in igen och kräver ultraljud av blindtarm och mage! För så här ONT ska hon inte behöva ha.

Ska ta hand om henne nu.

 ~Kram till er därute~