Lyckligmamma

I söndags (Allahelgona) åkte vi & hälsade på brorsan vid hans gravplats. Känns absurt och konstigt att säga så, men det är hans hem numera, det blev hans hem alldeles för tidigt…
Det känns alltid lika jobbigt när vi är där. Hjärtat knyts åt och en tår tränger fram i ögonvrån. Såret läker aldrig, och det är något man tyvärr lärt sig leva med.
Alla helgona är dock den helg som jag tycker är så v a c k e r med alla dessa ljus och marchaller, doften av gran och kottar ger en känsla av frihet och renhet.

               Vår älskade bror Artur (gammal bild)

Trots sorgsenhet så kändes det härligt att vara där hos ”brorsan” och några av oss i familjen möttes upp samtidigt & det blev en liten familjestund runt graven. Mamma hade ju varit barnvakt så hon var med, våra barn, älsklingen & syrran, hennes sambo och bebisen i magen förståss

             Syrran, b e b i s och Per…

                 Mamma & älsklingen

                         Jag & brorsan

                                               Spånga Kyrka

~Lyckligmamma~